för höga krav?
kan man ha för höga krav och var går gränsen för för höga krav?
igår var det någon som frågade mig om det kunde vara så att jag hade lite för höga krav och det fick mig att börja fundera lite, inte på att jag har för höga krav utan vad det leder till. detta är en liten sjukdom jag fått sedan jag gick ut gymnasiet där handlade det alltid om att ta fram fakta, reflektera över faktan, vilka konsekvenser man kan se, vad leder detta till osv... det är lite sjukt men jag saknar att göra de här arbetena man gjorde i skolan där man fick reflektera, diskutera och säga vad det ledde till osv, det va ju skit kul egentligen men inte just då och varför? jo för man hade för höga krav på sig själv att det skulle bli så himla bra och för att nå det betyget man ville.
jag har alltid haft höga krav på mig själv när det gäller det mesta, speciellt i skolan. men om jag nu har så höga krav på mig själv, är det så fel att ha det på andra människor? om det är rättvist att ha höga krav på personen vill säga.
Visst nu tycker man annorlunda men om vi tar relationer till exempel. om jag har höga krav på mig själv, varför skulle jag inte kunna ha det på min vän eller partner? jag tycker att det inte är mer än rätt att ha höga krav på sina vänner och partner eftersom jag vet att jag ger minst lika mycket tillbaks, om inte mer. sen kan man ju diskutera om det är därför jag inte är tillsammans med någon nu, vilket var frågan igår för att jag har för höga krav. Men ärligt talat så skiter jag i det. Jag ändrar inte mina krav för jag vet att det är vad jag förtjänar. det har blivit för mycket ge utan att få tillbaka från min sida på sistonde så sorry nu har det vänt, jag ger i lagom mängd tills jag får tillbaka och har kvar mina höga krav
yes jag lever
just nu händer det inte särskilt mycket i mitt liv eftersom jag inte har något fast jobb, för det var ju i skolan eller ute i vardagen som det hände saker jag kunde reflektera över, något roligt att ge er läsare. nu springer dagarna mest förbi utan någon sysselsättning. man kan tycka att jag har all tid i världen att blogga just för att jag är arbetslös och det är helt rätt, jag har all tid i världen men jag har inte upplevt något värt att berätta om so that`s it. men jag hoppas och tror att det händer något trevligt snart.
den senaste tiden har mitt liv bara varit fyllt av ironi och jag tycker jag förtjänar lite tur och lycka så jag hoppas och tror :)
jag kände iaf att jag behövde komma bort ett tag så på onsdag far jag och Louice upp till farmor i Stockholm och njuter av livet och jag kan bara längta för det ska bli så skönt. det ska bli mys med farmor, shopping, fest och utgång och jag ska minsann på kalas hos mina kusiner vilket ska bli skoj.
nu tänkte jag faktiskt lägga mig i sängen och läsa en bok så jag blir riktigt trött. jag har haft svårt att sova och inte kunnat somna de senaste veckorna eftersom jag antagligen inte gör av med tillräckligt med energi på dagarna och jag vet inte hur jag ska förändra det, det finns ju inget att sysselsätta sig med här i lilla Åhus när alla andra är upptagna. jag vill kunna få en skön natts sömn nu! någon som har några tips?
nu ska jag iaf dra mig åt sängen
Godnatt gott folk
/Em
